Stämningsfull avslutning på Almamia Lilla Scenen

Det blev en musikaliska fest och stämningsfull avslutning på de två konserterna med Vocal Yamandu som satte punkt för åtta års verksamhet med Almamia Lilla Scenen. Fullsatt naturligtvis i den lilla lokalen som har plats för 47 personer, med som från början rymde hälften så många. Detta eftersom den då delade utrymme med Almamias hantverks- och presentbutik.

Nedan ett bildkollage från de två sista konserterna med Yamandu Vocal från tisdag 2 december 2014.

Läs även vad Sundsvalls Tidning skriver om den sista konserten på Almamia Lilla Scenen.

SONY DSC

Titti Pettersson serverar glögg och pepparkakor.

SONY DSC

Julian Vigil stämmer sin gitarr.

SONY DSC

Pablo Perez och Julian Vigil.

SONY DSC

Fullsatt i Almamia.SONY DSC

SONY DSC

Yamandu tackade styrelsen för musikföreningen Almamia.

SONY DSC

Thomas Brännström och Titti Pettersson.

SONY DSC

Vocal Yamandu framförde latinska folk- och julsånger. Från vänster Rickard Collin -Bas, Yamandu Pontvik – Baryton, Julian Vigil – andra tenor, Pablo Perez – Förste tenor.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Yamandu Pontvik, Julian Vigil och Pablo Perez.

Har du ätit surströmming på Stora torget?

Surströmmingskulturen sprider sig – och doften!

Jag kom från tunnelbanan vid Odenplan och redan när jag passerade Gustav Vasa kyrka kände jag den omisskännliga doften av suringarna. Utanför restaurang Tennstopet ringlade kön lång av förväntansfulla premiärgäster.

Självklart beror det på en mängd norrlänningar i förskingringen, att Surströmmingskulturen spridit sig så väl till kungliga huvudstaden. Men av diverse söder ifrån kommande dialekter att döma så är det även folk från den södra landsändan som fått upp ögonen, eller ska vi säga gommen, för dessa delikatesser.

Anrika Tennstopet hade denna premiärkväll drygt 700 gäster i tre sittningar, och det enda som serverades var surströmming. Ja och öl och snaps förstås.

Jag hade fått tipset att Tennstopet serverade suringarna av f d ST-kollegan Barbro Sjöholm, som också bor i närheten. Hon blev också mitt sällskap när vi lyckades få plats i den inre salongen, tack vare ett återbud.

Annars gäller det att vara ute i god tid om man tänker sig att äta surströmming på restaurang i Stockholm. Många bokar redan ett år innan. Det gäller till exempel Sturehof som har en lång skara stamgäster som återkommer år efter år.

Inre salongen i Tennstopet var nyrenoverad och på morgonen när personalen kom var restaurangen fylld av doften av nylackerad inredning. Den naturliga frågan blev då hur man skulle få bort surströmmingsdoften till de “vanliga” gästerna dagen därpå?

“Vi tar hit en saneringsfirma” blev svaret.

Såg att Torget Brasserie & Charkuterie också inbjöd till surströmmingspremiär den 21 augusti. Jag hittade inget på deras hemsida om surströmmingspremiären, enbart en liten affisch och kort text på Facebooksidan.

Någon som var där och premiäråt? Det måste väl ha varit första surströmmingsfesten på Stora torget i Sundsvall, eller är det någon som ätit suringar på torget förr?

Lockande konst på kasinot

Innan brobygget sänkte E4 genom Skönsberg så syntes den tydligt. Fasadmålningen på fastigheten i Skönsberg som ligger närmast E4,  gjord av Erik “Dirty Elmo” Lindström. Men när bron är klar och trafiken lyft en nivå så blir den kanske synlig igen. Om inte annat så från Trafikgatan.
Nu behöver du inte vänta så länge för att se Erik Lindströms konst. Fram till den 17 augusti finns den att beskåda på kasinot i Sundsvall. Men den här konsten är mycket speciell, även om den präglas av “Dirty Elmos” omisskännliga stil. Casino Cosmopol bjuder här på ett konstsamarbete mellan Lindström och Sundsvallsfotografen Olle Melkerhed.

Erik Lindström och Olle Melkerhed på Casino Cosmopol, Sundsvall

Erik Lindström har kroppsmålat och dekorerat människor ute i naturen och Olle Melkerhed har fotograferat. Resultatet är läckra och mycket suggestiva bilder. Missa inte denna konstutställning kallad Human Nature.
Även om du inte satt din fot på kasinot tidigare så är det värt de 30 kronorna i entréavgift.

Under min tid som ordförande i Sundsvalls konstförening fick jag ofta höra uppgiva suckar om att konstintresset i stan är dött, eller i alla fall på väg att dö ut. Inget kan vara mer fel. Det handlar bara om vad som erbjuds.

När Erik Lindström för snart två år sedan hade en utställning i f d Galleri Versalen var det knökfullt med folk. Särskilt när han till musik gjorde sin livemålning, se artikel här.

Live-målningen blir det även under sista dagen på kasinots utställning, nämligen den 17 augusti. Erik Lindström och hans DJ finns på plats, likaså Olle Melkerhed, från klockan 18.00.

Ett av konstverken på kasinots utställning. Läs om utställningen här.

Om man går ut på terassen till utställningslokalen (Casiopeja) så finns även där Lindströms och Melkerheds verk.

Läs om tillkomsten av Sundsvalls första fasadmålning här.

Orangeriet eller Gambrinus?

[Uppdaterad angående Orangeriet]

Sommartid blir det ju en hel del äta ute, särskilt när det finns uteserveringar. I dag (29/5 -14) kom värmen och solen tillbaka. Men det har ju varit lite kyligt några dagar så då fick man krypa in i värmen.

Först testade jag återöppnade Orangeriet i Stadshuset och tog ett saftigt höghus till hamburgare. Det är ju en mysig miljö där, även om de nya ägarna har stökat till det lite med ett ruffigt plankbord i mitten som ser lite malplacerat ut.

En annan sak som varit bra med Orangeriet har varit den lugna miljön. Där kunde man slå sig ner och samtala, till och med göra en intervju. Det enda som hördes var svagt fågelkvitter och ibland lite svag musik.

Tyvärr har fåglarna bytts ut mot två strategiskt placerade höga högtalare med restaurangmusik. Visserligen inte så hög volym som i många andra restauranger, men tillräckligt för att det ska vara störande. Jag tror att det kan vara en av anledningarna till att Sundsvallsborna inte hittat tillbaka hit i så stor utsträckning. Tidigare träffade man nästan alltid någon man kände, med en kopp kaffe eller ett glas vin.

En annan anledning kan vara att man nu inte har den förnämliga lunchbuffén och de goda galetterna. Men hamburgaren var god.
[Häromdagen var jag in i Orangeriet igen och då hade den störande musiken tystnat. Någon kanske har läst den här bloggen, eller så är det fler som har klagat].

Orangeriets burgare

För första gången tog jag mig också ner till Strandgatan och nyöppnade Gambrinushallen. Att den kunnat öppna med en inredning som stämmer med originalet och med originalmålningarna på väggarna, det är en kulturgärning.

På tallriksunderlägget får man sig dessutom till livs Gambrinushallens historia, välskrivet som vanligt, av vännen Nils Johan Tjärnlund.

Bra mat till bra priser och några gamla klassiker från Gambrinustiden, och så naturligtvis det tjeckiska öl som gett stället dess namn.

Här är miljön typisk öl-hall, och ganska högljud när det är mycket folk och det är det ofta. Så hit går jag knappast för att spela in någon intervju, men väl för att ta en Gambrinus.

Till Orangeriet återkommer jag säkert också, om man drar ner på volymen på musiken. Det är så skönt att ha ett ställe som inte är Tinnitus-framkallande.

Gambrinushallen

En Gambrinus

Nytvättade drakar

I väntan på utplacering på rätt plats och på att sundsvallsborna ska rösta på snyggaste draken, så står dom nu där samlade runt fontänen i Vängåvan.

I går onsdag var det ju studentfest i stan, med mösspåtagning och ballongsläpp. Naturligtvis också med den obligatoriska skumtvätten i fontänen.

Så nu är förhoppningsvis alla studenter lika rena och fina som drakarna.

Drakparad i Vängåvan

Den tändande gnistan – ny upplaga i höst

Det här är berättelsen om den största brandkatastrofen i Sveriges historia. En bok som utkom första gången 1988, alltså till 100-årsminnet av Sundsvallsbranden. Då utgiven av Sundsvalls Tidning. Det är många år sedan den boken fanns i handeln, men nu jobbar jag med en ny upplaga av denna rikt illustrerade reportagebok.

Den nya boken är delvis omarbetad och har bland annat ett utökat avsnitt kring de övriga bränderna i landet samma dag. Framför allt då Umeå. Även där lades hela centrum i aska.

Boken utkommer i samband med Stenstansdagarna 5-6 september.

 

Emelie från Haparanda först i Idolkön

Emelie

Emelie från Haparanda var ensam först i kön kl. 22 på fredag kväll.

I dag lördag 12 april är det audition för Idol i Stadshuset i Sundsvall. Först i kön redan klockan 22 på fredagkväll var 17-åriga Emelie. Hon satt väl påklädd och med gitarren i beredskap inför dagens audition. Emelie som åkt ända från Haparanda till Sundsvall för att få chansen att vara med i Idol ska framträda med en egen låt.

Stora torget var inte fyllt med sångartalanger, men det var ändå en rätt stor skara som trängdes mellan staketen fram till Stadshusets entré. Pär Lernström, som även i år leder programmet värmde upp deltagarna innan de skulle in till juryn. Och naturligtvis för att få lite bra bilder till programmet.

Pär påminde om att det var två personer från Norrland som stod i final 2013 och undrade om det skulle upprepas. Han betonade också att Idol i år firar 10 års jubileum.

Hur det gick för Emelie? Ja, det får vi ju vänta några månader på att få veta.

Solen värmde skönt efter en kylig natt på Stora torget.

Många ville vara med och synas i tv-rutan.

Per Lernström värmer upp deltagarna.

Idol firar 10 år i Sverige i år. Det manifesterades med denna bildskärmsbil från TV4.

Världens dyraste tavla!

Konstnären Francis Bacon är het. En triptyk av honom såldes i veckan på en auktion i New York för 142,4 miljoner dollar (cirka 940 miljoner kr). Det högsta priset som betalts för ett konstverk på auktion. I kväll (torsdag 14 november) visas filmen om Francis Bacon på Galleri Versalen, Sundsvall på vårt Filmcafé. Vi öppnar 17.30 med servering och filmen visas 18.00. Fri Entré. Filmen heter “Love is the Devil”.

Filmcafé är en av de nya verksamheterna i Sundsvalls konstförening, där jag haft förmånen att vara ordförande i ett par år. Ett spännande uppdrag i en kreativ miljö. Men hur är det med konstintresset i Sundsvall?

I en artikel i Dagens Nyheter för några veckor sedan kunde vi läsa att antalet konstföreningar minskat kraftigt i hela landet. Tyder det på att intresset för konst minskat?

Så här skriver DN bland annat:
“År 2001 hade Riksförbundet för Sveriges konstföreningar (RSK) 1 430 medlemmar. Förra året var siffran nere på 816, och inget tyder på att det skulle vara slut där. Raset gäller framför allt arbetsplatsföreningar – men även allmänna föreningar har drabbats.”

Anledningen är i grunden att allt fler företag slutat sponsra personalens konstföreningar, vilket fått till följd att de läggs ner. Det påverkar den lokala konstmarknaden negativt och drabbar även allmänna lokala föreningar. Vi har sett detsamma hända även i vår del av landet.

Men har konstintresset minskat?
Nej absolut inte, i alla fall inte om vi ser till den yngre generationen konstintresserade, och det är ju hoppfullt för framtiden. I Sundsvall har vi kunnat ta del av flera intressanta utställningar de senaste två åren. De som lockat absolut flest deltagare är utställningar med konstnärer som gör något som sticker ut, ofta unga nytänkande konstnärer.

Den av konstutföreningens utställningar som lockat flest den senaste tiden var utställningen med Kristofer Lönnås konstfoto och de föreläsare som lockade flest deltagare var Christian Beijer och Anders Åberg. Den senare förvisso ingen ung konstnär, men en som gör något helt eljest.

I gamla Galleri Versalen (numera kontorslokal) hade Erik Lindström “Dirty Elmo” en utställning som fyllde lokalen. Vid vernissagen var det verkligen smockfullt. Detsamma gällde Christian Bejers senaste utställning i Sundsvall. Lång kö för att komma in.

Unge sundsvallskonstnären Emil Österholms utställning på Galleri Granen med sina mycket speciella skulpturer var en braksuccé. Han sålde slut på allt! När händer det på en utställning? Ja möjligen när Christian Beijer är i farten. Läs ST:s recension här.

Så inte är det något fel på konstintresset i Sundsvall. Vill du träffa konstintresserade? Kom och mingla i kväll på Galleri Versalen.

Kö för att komma in till Christian Beijers utställning

 

 

 

 

Var låg Sverins bageri?

Fick ett brev från en läsare i Norge som undrar om vi kan lokalisera var hans farfar Olof Sverin hade sitt bageri. Det hette O. Sverins Bageri och fanns någonstans i Sundsvalls-området på 1930-talet.

Här nedan finns några bilder av bageriet med personal.

Om du känner till bageriet, skriv en kommentar här på bloggen, eller skicka ett mejl till Svenåke.

Kan vi gissa att det är Olof Sverin själv med familj på den här bilden?

Brödleverans från O. Sverins bageri.

Här syns hela skylten med företagsnamnet och kringlan som var en vanlig symbol på bagerierna den här tiden.

Det kan ju vara så att herr Sverin nyligen köpt sin bil i Hälsingland, eftersom det är ett X på nummerplåten. Eller så har hans släkt i Norge tagit fel på orten för bageriet?

Missa inte det röda hjärtat på fredag!

Är Sundsvall i konflikt med Umeå om vilken stad som är störst bäst och vackrast? Inte alls!

Alla stridsyxor är nedgrävda från och med fredag denna vecka. Då invigs nämligen det röda hjärtat som kommer att stå utanför Kulturmagasinets östra gavel. Det röda hjärtat som är symbolen för Umeå som Europas kulturhuvudstad 2014. Något som kommer att märkas även i Sundsvall, eftersom vi här agerar stödtrupper åt Umeå för detta event.

Symbolen för Umeå som kulturhuvudstad kommer att stå utanför Kulturmagasinet.

På fredag kl. 12.00 invigs alltså vår hjärtliga hälsning till Umeå. Tag plats i museets utställningshall och blicka ut genom det stora fönstret mot hamnen. Där kommer hjärtat att avtäckas, även om du som läser Sundsvallsbloggen redan vet hur det ser ut :).

I Sundsvall förbereds kulturhuvudstadsåret i en idégrupp som leds av Johan Lindstammer. I tisdags hade vi en workshop där vi spånade idéer kring våra aktiviteter.

Vi var 13 personer som bollade fram ett stort antal idéer. Vilka som kommer att genomföras det kommer att visa sig de närmaste månaderna innan årsskiftet.

En entusiastisk Johan Lindstammer kunde konstatera att vår whiteboard tapetserats med idéer.

Vad som redan är klart är att Sundsvall kommer att ha en “Förfest” i form av en Kulturfestival den 24 till 30 januari. Veckan innan den stora invigningen i Umeå helgen 31 januari till 2 februari. Förfesten arrangeras av Scenkonstbolaget och Sundsvalls kommun. Läs mer på Scenkonstbolaget.se/Kulturfestivalen.

Det som är intressant med Kulturhuvudstadsåret i Umeå är att programmet är indelat efter den samiska almanackan som är indelad i åtta årstider.

De åtta årstiderna är:
Dálvve – vinter
Gidádálvve – vårvinter
Gidá -vår
Gidágiesse – vårsommar
Giesse – sommar
Tjaktjagiesse – höstsommar
Tjaktja – höst
Tjaktjadálvve – höstvinter
Källa: www.samer.se

Med utgångspunkt i detta formas hela programmet, med en ny invigning för varje årstid. Jag återkommer och berättar vad som kommer att hända i Sundsvall med omnejd.