Orangeriet eller Gambrinus?

[Uppdaterad angående Orangeriet]

Sommartid blir det ju en hel del äta ute, särskilt när det finns uteserveringar. I dag (29/5 -14) kom värmen och solen tillbaka. Men det har ju varit lite kyligt några dagar så då fick man krypa in i värmen.

Först testade jag återöppnade Orangeriet i Stadshuset och tog ett saftigt höghus till hamburgare. Det är ju en mysig miljö där, även om de nya ägarna har stökat till det lite med ett ruffigt plankbord i mitten som ser lite malplacerat ut.

En annan sak som varit bra med Orangeriet har varit den lugna miljön. Där kunde man slå sig ner och samtala, till och med göra en intervju. Det enda som hördes var svagt fågelkvitter och ibland lite svag musik.

Tyvärr har fåglarna bytts ut mot två strategiskt placerade höga högtalare med restaurangmusik. Visserligen inte så hög volym som i många andra restauranger, men tillräckligt för att det ska vara störande. Jag tror att det kan vara en av anledningarna till att Sundsvallsborna inte hittat tillbaka hit i så stor utsträckning. Tidigare träffade man nästan alltid någon man kände, med en kopp kaffe eller ett glas vin.

En annan anledning kan vara att man nu inte har den förnämliga lunchbuffén och de goda galetterna. Men hamburgaren var god.
[Häromdagen var jag in i Orangeriet igen och då hade den störande musiken tystnat. Någon kanske har läst den här bloggen, eller så är det fler som har klagat].

Orangeriets burgare

För första gången tog jag mig också ner till Strandgatan och nyöppnade Gambrinushallen. Att den kunnat öppna med en inredning som stämmer med originalet och med originalmålningarna på väggarna, det är en kulturgärning.

På tallriksunderlägget får man sig dessutom till livs Gambrinushallens historia, välskrivet som vanligt, av vännen Nils Johan Tjärnlund.

Bra mat till bra priser och några gamla klassiker från Gambrinustiden, och så naturligtvis det tjeckiska öl som gett stället dess namn.

Här är miljön typisk öl-hall, och ganska högljud när det är mycket folk och det är det ofta. Så hit går jag knappast för att spela in någon intervju, men väl för att ta en Gambrinus.

Till Orangeriet återkommer jag säkert också, om man drar ner på volymen på musiken. Det är så skönt att ha ett ställe som inte är Tinnitus-framkallande.

Gambrinushallen

En Gambrinus

Stans bästa restaurang ligger på Storgatan eller hur?

 

Löjrom från Kalix, på rest. Opus
Serveras på en smörstekt focaccia gräddfil, gräslök, rödlök, & rå äggula.

Var hittar du den bästa maten och den bästa servicen bland Sundsvalls restauranger? Jag ska strax berätta.

När man som jag och min sambo bor mitt inne i stan är det ju svårt att låta bli ett och annat krogbesök. Faktum är att det var väl en av anledningarna till att vi bosatte oss i Stenstan. Närheten till restauranger och nöjesutbud i form av teater och musik. Eftersom vi båda är lite av gourméer och verkligen uppskattar god mat, så går vi ofta ut och äter, ibland på lunch men mest på kvällstid.

Egentligen är det fantastiskt att det finns ett så rikt och varierat utbud av restauranger i stan. För trots allt är ju Sundsvall en småstad även om vi gärna kallar oss Norrlands huvudstad. Men kroglivet är det inget fel på, och det måste ju utnyttjas.

Allt för få tillfällen blev det att sitta på uteserveringarna i sommar, naturligtvis på grund av det dåliga vädret. Annars slår vi oss gärna ner på Stadshusverandans uteservering med ett glas rosé och en silltallrik. En av våra favoritkrogar, bara ett stenkast hemifrån.

Men när det gäller favoritkrogar så är det en som hamnat i absolut topp. Nämligen Opus Restaurang & Pianobar på Storgatan 12. Den får toppbetyg på grund av mat i toppklass och service i toppklass. Det är en kombination som inte alltid är en självklarhet. En annan skön detalj är att musiken anpassad till den sobra miljön och på en nivå som gör att det går att föra en konversation. Något man ju uppskattar när man går ut för att äta, på tu man hand eller i ett större sällskap.

Vi går ofta på Casino Cosmopols restaurang som också har mat i toppklass och bra service, eller på en annan favorit Saffran vars tappas vi verkligen älskar. Också där helt OK service, men ingen slår Opus när det gäller att vara uppmärksam på gästernas minsta lilla blick och du blir alltid välkomnad med ett leende.

Ytterligheten åt andra hållet när det gäller service har vi stött på längre ner i början av Storgatan, på restuarang Invito. Vi har varit där och ätit några gånger tidigare utan att få den där riktiga wow-känslan. Absolut inget fel på maten, men senast vi tänkte ge krogen en ny chans så blev det platt fall. Vi stod innanför entrén i minst tio minuter utan att någon brydde sig om oss. Hur kul är det, att känna sig som luft när man är sugen på lite mat och ett gott glas vin?

Gott om personal fanns det, men dom skyndade åt alla håll, rakt framför näsan utan att ens titta åt vårt håll. Det hade aldrig hänt på Opus, det kan jag lova. Om någon åtminstone stannat upp och sagt något åt oss. Till exempel: “Vi har fullt nu så vi kan inte ta emot fler gäster”, eller “Välkomna! Slå er ner i baren så ska vi ordna ett bord om några minuter”.

Så, vad hände?
Ingenting.
När vi stått där tillräckligt länge och sett paraden av personal defilera förbi ett otal antal gånger, då tröttnade vi och gick direkt till kasinot istället. Det dröjer nog länge innan vi gör ett försök på Invito igen.

Andra ställen vi gärna återkommer till är Ågläntan, Oscars Matsal & Bar, Dolcetto, Delicerano, och så blir det ju förstås ett och annat besök på sportbarerna O´Learys (med stans bästa sommarveranda) och Allstar. På tal om sportbar så har vi ju även lilla Daltons. Lite trångt och stökigt en fredagkväll kanske, men för en bortamatch med Giffarna eller Timrå IK är den perfekt, framförallt för god mat till bra pris. Deras biffstek (200 gr) med grönpepparsås, klyftpotatis och smörstekta grönsaker är helt perfekt till matchen.

På väg ut eller på väg hem, kan det ju även bli ett stopp på stället med bästa öl-utbudet i stan, Bishop Arms, som är en del av Hotell Knaust. Men det är ju mest för att ta en öl eller wiskey, och lite plockmat. Sedan dom plockade bort min favorit från menyn, Fish and Chips, så har jag faktiskt inte ätit där. Så besviken blev jag …

Nu har vi ju också två krogar vid Stora torget med utomhuskänsla. Innergården 1891 var ju den första och där har vi ofta hamnat för en kaffe latte och bakelse eller något lätt att ät en fredag eller lördag eftermiddag. Men nu har Innergården fått stark konkurrens av Orangeriet i nya Stenstan Visitors Center (Turistbyrån på ren svenska). Mysfaktorn är nog  faktiskt lite högre på Orangeriet, i kombination med att även här möts man alltid av leende och trevlig personal.

Creme Bruleé, på Rest. Opus.
Smaksatt med kryddigt apelsinsocker, kanel & citruskompott. En förträfflig avslutning på en god middag.

Det var allt i matväg för den här gången. Det finns ju fler restauranger att hissa eller dissa, men det får bli en annan gång.