Orangeriet eller Gambrinus?

[Uppdaterad angående Orangeriet]

Sommartid blir det ju en hel del äta ute, särskilt när det finns uteserveringar. I dag (29/5 -14) kom värmen och solen tillbaka. Men det har ju varit lite kyligt några dagar så då fick man krypa in i värmen.

Först testade jag återöppnade Orangeriet i Stadshuset och tog ett saftigt höghus till hamburgare. Det är ju en mysig miljö där, även om de nya ägarna har stökat till det lite med ett ruffigt plankbord i mitten som ser lite malplacerat ut.

En annan sak som varit bra med Orangeriet har varit den lugna miljön. Där kunde man slå sig ner och samtala, till och med göra en intervju. Det enda som hördes var svagt fågelkvitter och ibland lite svag musik.

Tyvärr har fåglarna bytts ut mot två strategiskt placerade höga högtalare med restaurangmusik. Visserligen inte så hög volym som i många andra restauranger, men tillräckligt för att det ska vara störande. Jag tror att det kan vara en av anledningarna till att Sundsvallsborna inte hittat tillbaka hit i så stor utsträckning. Tidigare träffade man nästan alltid någon man kände, med en kopp kaffe eller ett glas vin.

En annan anledning kan vara att man nu inte har den förnämliga lunchbuffén och de goda galetterna. Men hamburgaren var god.
[Häromdagen var jag in i Orangeriet igen och då hade den störande musiken tystnat. Någon kanske har läst den här bloggen, eller så är det fler som har klagat].

Orangeriets burgare

För första gången tog jag mig också ner till Strandgatan och nyöppnade Gambrinushallen. Att den kunnat öppna med en inredning som stämmer med originalet och med originalmålningarna på väggarna, det är en kulturgärning.

På tallriksunderlägget får man sig dessutom till livs Gambrinushallens historia, välskrivet som vanligt, av vännen Nils Johan Tjärnlund.

Bra mat till bra priser och några gamla klassiker från Gambrinustiden, och så naturligtvis det tjeckiska öl som gett stället dess namn.

Här är miljön typisk öl-hall, och ganska högljud när det är mycket folk och det är det ofta. Så hit går jag knappast för att spela in någon intervju, men väl för att ta en Gambrinus.

Till Orangeriet återkommer jag säkert också, om man drar ner på volymen på musiken. Det är så skönt att ha ett ställe som inte är Tinnitus-framkallande.

Gambrinushallen

En Gambrinus

If you enjoyed this post, make sure you subscribe to my RSS feed!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *