Världens dyraste tavla!

Konstnären Francis Bacon är het. En triptyk av honom såldes i veckan på en auktion i New York för 142,4 miljoner dollar (cirka 940 miljoner kr). Det högsta priset som betalts för ett konstverk på auktion. I kväll (torsdag 14 november) visas filmen om Francis Bacon på Galleri Versalen, Sundsvall på vårt Filmcafé. Vi öppnar 17.30 med servering och filmen visas 18.00. Fri Entré. Filmen heter “Love is the Devil”.

Filmcafé är en av de nya verksamheterna i Sundsvalls konstförening, där jag haft förmånen att vara ordförande i ett par år. Ett spännande uppdrag i en kreativ miljö. Men hur är det med konstintresset i Sundsvall?

I en artikel i Dagens Nyheter för några veckor sedan kunde vi läsa att antalet konstföreningar minskat kraftigt i hela landet. Tyder det på att intresset för konst minskat?

Så här skriver DN bland annat:
“År 2001 hade Riksförbundet för Sveriges konstföreningar (RSK) 1 430 medlemmar. Förra året var siffran nere på 816, och inget tyder på att det skulle vara slut där. Raset gäller framför allt arbetsplatsföreningar – men även allmänna föreningar har drabbats.”

Anledningen är i grunden att allt fler företag slutat sponsra personalens konstföreningar, vilket fått till följd att de läggs ner. Det påverkar den lokala konstmarknaden negativt och drabbar även allmänna lokala föreningar. Vi har sett detsamma hända även i vår del av landet.

Men har konstintresset minskat?
Nej absolut inte, i alla fall inte om vi ser till den yngre generationen konstintresserade, och det är ju hoppfullt för framtiden. I Sundsvall har vi kunnat ta del av flera intressanta utställningar de senaste två åren. De som lockat absolut flest deltagare är utställningar med konstnärer som gör något som sticker ut, ofta unga nytänkande konstnärer.

Den av konstutföreningens utställningar som lockat flest den senaste tiden var utställningen med Kristofer Lönnås konstfoto och de föreläsare som lockade flest deltagare var Christian Beijer och Anders Åberg. Den senare förvisso ingen ung konstnär, men en som gör något helt eljest.

I gamla Galleri Versalen (numera kontorslokal) hade Erik Lindström “Dirty Elmo” en utställning som fyllde lokalen. Vid vernissagen var det verkligen smockfullt. Detsamma gällde Christian Bejers senaste utställning i Sundsvall. Lång kö för att komma in.

Unge sundsvallskonstnären Emil Österholms utställning på Galleri Granen med sina mycket speciella skulpturer var en braksuccé. Han sålde slut på allt! När händer det på en utställning? Ja möjligen när Christian Beijer är i farten. Läs ST:s recension här.

Så inte är det något fel på konstintresset i Sundsvall. Vill du träffa konstintresserade? Kom och mingla i kväll på Galleri Versalen.

Kö för att komma in till Christian Beijers utställning

 

 

 

 

Haka på trenden Sundsvall – tillbaka med spårvagnarna!

Just nu färdigställs den sista delen av nya tvärbanan i Solna. Den del som passerar förbi gamla Råsunda.

Den nya trenden i storstädernas allmänna kommunikationer är spårvägar. Dags för Sundsvall att haka på och återinföra detta miljövänliga och smidiga transportsystem. Ett system som dessutom skapar ökad tillväxt kring de nya linjerna.

Den sista spårvagen rullade i Sundsvall 1952. Då hade spårvägarna i stan varit igång sedan senhösten 1910. Visst det är lätt att vara efterklok och säga att det var korkat att stänga spårvägarna. Men på den tiden trodde man att bilar och bussar skulle ta över helt, och miljöaspekten fanns ju inte alls.

Nu är situationen en helt annan.

Att bygga nya spårvägar kostar visserligen en slant, men är inte alls lika dyrt som att exempelvis bygga tunnelbanelinjer. Och miljöaspekterna finns i fokus och talar till spåvägarnas fördel.

“Stockholm, Göteborg och Norrköping utvecklar nu sina linjer. Förberedelserna i nya spårvagnsstäder är långt framskridna. Lund planerar byggstart 2015 för en ny spårvagnslinje till den nya stadsdelen Brunnshög och den kommande Europeiska forskningsanläggningen ESS. Även Malmö och Helsingborg planerar nya linjer, både inne i städerna och på det viktiga pendlingsstråket Helsingborg-Höganäs. Linköping, Västerås och Uppsala inför stomlinjer med tät, effektiv busstrafik som förbereds för att kunna uppgraderas till spårväg.”

Det skriver ett antal ledamöter i Spårvägsstädernas styrelse på DN Debatt (2013-09-10). En styrelse som innehåller politiker från S, M, FP, C och MP.

En intressant aspekt på den här utvecklingen är att spårvägsutbyggnaden mycket markant påverkar ekonomin i närområdet. Det är ju verkligen något som Sundsvall skulle behöva. Att få fart på investeringar och handel i stadskärnan.

“I Norges näst största stad Bergen som efter en nationell samfinansiering invigde sin nya spårväg 2010, är de privata investeringarna i fastigheter nära stationerna redan tio gånger större än kostnaderna man haft för att bygga själva spårvägen. Det är mycket populärt att bo och arbeta längs med den nya Bybanen. Spårvagnslinjen påverkar hela samhällets utveckling positivt.”

Det berättar spårvägsrepresentanterna. Läs hela debattartikeln här:

”Spårvägarna en viktig del i framtidens kollektivtrafik”

Så såg det ut när spårvagnarna rullade i Sundsvall. Varför inte öppna en första spårvägslinje från Centralstationen förbi kasinot, genom Storgatan, passera universitetet och ut till Granlo.

Stort intresse kring historien om Sundsvallsbranden

  • Succé för ny stadsvandring.
  • Hur jag blev som statist i två SVT-serier.

Jag har ju arrangerat stadsvandringar “I brandens spår” tidigare genom åren och intresset har inte minskat. När jag i samband med 125 års minnet av branden upprepad detta evenemang var det med ett nytt koncept. Den här gången startade vi vandringen där branden började väst på stan, i höjd med sporthallen. Något som deltagarna tyckte var speciellt intressant. Gensvaret gör att vi säkert återkommer med fler vandringar under sommaren och hösten.

Intresset för historien om Sundvallsbranden var stort.

Första dagen tog de 30 biljetterna slut och det var fullt på vandringen. Andra dagen regnade det ordentligt så att jag istället fick hålla två föreläsningar i Stenstan Visitor Center. Den tredje och sista dagen var det mer än fullsatt, nämligen 45 personer som ville följa med på vandringen i brandens spår. Och då var det ju svårt att skicka hem några. Vi hade ju satt begränsningen till 30 personer för att det inte skulle bli för stor grupp, så att alla kan se och höra. Men stämningen och intresset var på topp, så det gick bra trots den stora gruppen.

Anledningen till att det blev överfullt var säkert en stort uppslagen artikel i Dagbladet som berättade om evenmanget. Men där hade man glömt att berätta att biljetter måste hämtas på Stenstan Visitor Center.

Kanske bidrog det också att jag blev intervjuad av Radio Västernorrland den första dagen och att även TV4 Sundsvall hade ett islag den 25 juni, på årsdagen av branden. Jodå, mina gamla kollegor på Sundsvalls Tidning uppmärksammade också vandringarna, men de följde med den sista vandringen och gjorde en liten artikel till fredagstidningen.

Men att evenemanget verkligen blev av är ju tack vare ett samarbete mellan  Sundsvalls Nyheter  och Stenstan Visitor Center.

En av attraktionerna den 25 juni var också åkturer i den gamla brandbilen, denna gång gratis för barn tillsammans med minst en förälder. Åkturer som sponsrades av Bokia Vängåvan och Lekplaneten.

När jag i mitt förra inlägg skrev om TV-serien Träpatronerna så berättade jag inte att jag faktiskt medverkade i den TV-serien. Det var under min tid på nattredaktionen på Sundsvalls Tidning. Då jobbade jag var tredje vecka som reporter, för att även få se lite dagsljus :). När det var casting anmälde jag mig och sa att jag samtidigt ville göra ett reportage för Söndagstidningen.

På det sättet hamnade jag i ett par korta sekvenser någonstans i mitten av den 12 avsnitt långa TV-serien. Jag vill minnas att jag skrev något på temat, “Fyra dagar blev fyrtio sekunder.” Jag spelade en kontrosknodd och inspelningsplatsen var det gamla brukskontoret i Galtström.

Bakom sågverksarbetaren Olsson (Sten Ljungren) skymtar kontorsbiträdet som på den tiden hade för rollen passande hår och skäggväxt.

Nu har jag inte tänkt starta någon ny karriär som skådepelare, men nyligen var jag faktiskt statist i en ny historisk SVT-serie kallad Fröken Frimans krig. Om en kvinna i Stockholm som startade en föregångare till Konsum (Kooperativa Förbundet). Här var det inte frågan om några fyra dagar, utan om en dag som blev till cirka 45 minuters inspelning. Ska bli spännande att se hur många sekunder det blir i TV när serien kommer i december. Den här gången har jag i alla fall stigit i graderna och fick spela en direktör.

Dagens Nyheter skrev om den nya SVT-serien tidigare i vår.

Tvåa från vänster, direktör Boström (nej så heter jag naturligtvis inte i tv-serien), tillsammans med tre anställda på kontoret.