Missa inte det röda hjärtat på fredag!

Är Sundsvall i konflikt med Umeå om vilken stad som är störst bäst och vackrast? Inte alls!

Alla stridsyxor är nedgrävda från och med fredag denna vecka. Då invigs nämligen det röda hjärtat som kommer att stå utanför Kulturmagasinets östra gavel. Det röda hjärtat som är symbolen för Umeå som Europas kulturhuvudstad 2014. Något som kommer att märkas även i Sundsvall, eftersom vi här agerar stödtrupper åt Umeå för detta event.

Symbolen för Umeå som kulturhuvudstad kommer att stå utanför Kulturmagasinet.

På fredag kl. 12.00 invigs alltså vår hjärtliga hälsning till Umeå. Tag plats i museets utställningshall och blicka ut genom det stora fönstret mot hamnen. Där kommer hjärtat att avtäckas, även om du som läser Sundsvallsbloggen redan vet hur det ser ut :).

I Sundsvall förbereds kulturhuvudstadsåret i en idégrupp som leds av Johan Lindstammer. I tisdags hade vi en workshop där vi spånade idéer kring våra aktiviteter.

Vi var 13 personer som bollade fram ett stort antal idéer. Vilka som kommer att genomföras det kommer att visa sig de närmaste månaderna innan årsskiftet.

En entusiastisk Johan Lindstammer kunde konstatera att vår whiteboard tapetserats med idéer.

Vad som redan är klart är att Sundsvall kommer att ha en “Förfest” i form av en Kulturfestival den 24 till 30 januari. Veckan innan den stora invigningen i Umeå helgen 31 januari till 2 februari. Förfesten arrangeras av Scenkonstbolaget och Sundsvalls kommun. Läs mer på Scenkonstbolaget.se/Kulturfestivalen.

Det som är intressant med Kulturhuvudstadsåret i Umeå är att programmet är indelat efter den samiska almanackan som är indelad i åtta årstider.

De åtta årstiderna är:
Dálvve – vinter
Gidádálvve – vårvinter
Gidá -vår
Gidágiesse – vårsommar
Giesse – sommar
Tjaktjagiesse – höstsommar
Tjaktja – höst
Tjaktjadálvve – höstvinter
Källa: www.samer.se

Med utgångspunkt i detta formas hela programmet, med en ny invigning för varje årstid. Jag återkommer och berättar vad som kommer att hända i Sundsvall med omnejd.

Dofterna på torget lockar hela veckan

Visst, det är lite höstkyla i luften, men bara åsynen av all färggrann mat och goda bakverk värmer. Om du sedan handlar lite spansk paella, franska musslor i gorgonsolasås eller polsk bigos, då blir du riktigt varm i magen också.

Det är nämligen internationell matmarknad på Stora torget från tisdag till lördag denna vecka (24-28 sept.). Och på lördag då kombineras de kulinariska rätterna (mestadels från Europa) med Medelpads egen Bondens Marknad.

Spansk paella, den färgen och doften blir svår att motstå.

Som vanligt nu för tiden är detta ett kringresande event, men inte dessto mindre uppskattat. Många lunchlediga Sundsvallsbor minglade runt bland matstånden och största problemet verkade vara ett välja. “Tur att man har flera dagar på sig då hinner man testa flera olika maträtter,” var en vanlig kommentar.

För 50 kr får du en vanlig lunchportion och för 70 om du är vrålhungrig eller vill ta med dig en halv portion hem.

Sedan kan du även köpa med dig hem från det digra utbudet av kryddiga korvar, väldoftande och välsmakande ostar, oliver med flera tillbehör. Dessutom smarriga bakverk, fudge i alla tänkbara färger och smaker, men mera.

Ett par smyckestånd har smugit sig in bland maten. En liten underlig kombination. Mer motiverat då med det engelska ståndet med porslin, även om det just nu på torget serveras i plast- och aluminiumlådor.

Men missa inte detta tillfälle till en ny smakupplevelse. Testa gärna min favorit, polsk bigos. Den kan lagas på många olika sätt. Vitkål och surkål är standard, sedan kan det variera när det gäller kött och/eller korv. Den här var laddad med mycket kryddiga och goda korvar. När vi pratar polsk korv så är det betydligt mer kött än de svenska varianterna.

Läs mer på VisitSundsvall.se

Denne fransman bjöd på många varianter av oliver.

Polsk jägargryta är den svenska förklaringen till nationalrätten bigos.

 

Oj, vad det vattnas i munnen, fudge som är så gott …

Och så fanns här lite brittisk porslin bland all maten.

Här kan du köpa med något hem till eftermiddagskaffet, bakverk i långa rader.

Haka på trenden Sundsvall – tillbaka med spårvagnarna!

Just nu färdigställs den sista delen av nya tvärbanan i Solna. Den del som passerar förbi gamla Råsunda.

Den nya trenden i storstädernas allmänna kommunikationer är spårvägar. Dags för Sundsvall att haka på och återinföra detta miljövänliga och smidiga transportsystem. Ett system som dessutom skapar ökad tillväxt kring de nya linjerna.

Den sista spårvagen rullade i Sundsvall 1952. Då hade spårvägarna i stan varit igång sedan senhösten 1910. Visst det är lätt att vara efterklok och säga att det var korkat att stänga spårvägarna. Men på den tiden trodde man att bilar och bussar skulle ta över helt, och miljöaspekten fanns ju inte alls.

Nu är situationen en helt annan.

Att bygga nya spårvägar kostar visserligen en slant, men är inte alls lika dyrt som att exempelvis bygga tunnelbanelinjer. Och miljöaspekterna finns i fokus och talar till spåvägarnas fördel.

“Stockholm, Göteborg och Norrköping utvecklar nu sina linjer. Förberedelserna i nya spårvagnsstäder är långt framskridna. Lund planerar byggstart 2015 för en ny spårvagnslinje till den nya stadsdelen Brunnshög och den kommande Europeiska forskningsanläggningen ESS. Även Malmö och Helsingborg planerar nya linjer, både inne i städerna och på det viktiga pendlingsstråket Helsingborg-Höganäs. Linköping, Västerås och Uppsala inför stomlinjer med tät, effektiv busstrafik som förbereds för att kunna uppgraderas till spårväg.”

Det skriver ett antal ledamöter i Spårvägsstädernas styrelse på DN Debatt (2013-09-10). En styrelse som innehåller politiker från S, M, FP, C och MP.

En intressant aspekt på den här utvecklingen är att spårvägsutbyggnaden mycket markant påverkar ekonomin i närområdet. Det är ju verkligen något som Sundsvall skulle behöva. Att få fart på investeringar och handel i stadskärnan.

“I Norges näst största stad Bergen som efter en nationell samfinansiering invigde sin nya spårväg 2010, är de privata investeringarna i fastigheter nära stationerna redan tio gånger större än kostnaderna man haft för att bygga själva spårvägen. Det är mycket populärt att bo och arbeta längs med den nya Bybanen. Spårvagnslinjen påverkar hela samhällets utveckling positivt.”

Det berättar spårvägsrepresentanterna. Läs hela debattartikeln här:

”Spårvägarna en viktig del i framtidens kollektivtrafik”

Så såg det ut när spårvagnarna rullade i Sundsvall. Varför inte öppna en första spårvägslinje från Centralstationen förbi kasinot, genom Storgatan, passera universitetet och ut till Granlo.

Några bilder från Stenstansdagarna

I år genomfördes Stenstansdagarna för femte året i rad, och med lika fint väder som vanligt. Det är något speciellt med den där första helgen i september.

Ett färggrannt blickfång i Vängåvan.

Den stora färggranna ballongen i Vängåvan blev Stenstansdagarnas blickfång i år. Där fick vi oss till livs den fantastiska historien om ingenjör August Andrés luftfärd.

För övrigt kryllade stan i ett mix av historiska och nutida upptåg. Och Stora torget var ovanligt välfyllt av salustånd med närproducerade livsmedel i Bondens egen marknad.

Jag har suttit med i projektgruppen sedan den första trevande inledningen. Redan då hade initiativtagaren Kate Almroth en vision om en stadsfest som skulle kunna växa år från år. Med aktiviteter inte bara kring torget, utan även utefter Selångersån och i hamnen. Och så har det blivit.

Från och med nästa år satsar kommunen ännu mer resurser på Stenstansdagarna, med en nyinrättad tjänst för en medarbetare som bland annat ska ansvara för denna historiska stadsfest. Så redan nu är det dags att börja planeringen för nästa års Stenstansdagar. Därför – boka ingen semesterresa i början av september nästa år. Det kommer garanterat att bli ett fullspäckat program – och vackert väder.

Paraden genom stan innehöll hästskjuts och veteranbilar.

Stilenligt klädda damer och herrar för att ha chansen att utses till herr och fru Träpatron.

Emilia Vibron Westerlund dansar på lina i Vängåvan.

Tommy Jansson körde sin brandbil som vanligt. Ett av de mest uppskattade inslagen under Stenstansdagarna.

Många extra salustånd var det på denna Bondens marknad.

En vandring i brandens spår – favorit i repris

Missade du förra vandringen (läs om den här), så blir det en ny chans den 7 september.

I samband med Stenstansdagarna blir det en ny stadsvandring “I Sundvallsbrandens spår”. Nämligen lördag den 7 september kl. 13.00.

Vi samlas vid Sporthallens entré och startar vandringen där branden började den 25 juni 1888. För att ta oss ner genom stan och stanna till på betydelsefulla platser, med spännande historier. Vandringen tar en timme.

Boka biljetter här hos Visit Sundsvall.

Visst kan Gatufesten återuppstå

– Det finns inget att driva vidare. Bolaget Sundsvalls Gatufest AB är på så sätt avlivat, sa konkursförvaltaren Peter Thoms till ST häromdagen. Visst, om man bestämmer sig för det så har man i alla fall avlivat bolaget. Men Gatufesten kan ändå återuppstå.

“Sundsvalls Gatufest är ett vanligt Aktiebolag och kan mycket väl säljas, även om ingen vill köpa bolaget då det inte innehåller något. (Allt försvinner efter att festen är över.) Det intressanta här är varumärket Sundsvalls Gatufest som INTE är registrerat och alltså inte har någon koppling till bolaget nu när det likvideras.” Det sa Pär Wallgren i en Facebook-debatt häromdagen.

Och naturligtvis är det så. Gatufesten fick avslag på att registrera Sundsvalls Gatufest som varumärke för några år sedan. Så det är fritt fram för vem som helst att dra igång en ny fest med samma namn. Namnet är inte varumärkes-skyddat.

Men finns det egentligen något intresse att försöka skapat något nytt när vi nu har Konsertfesten i augusti som fungerar alldeles utmärkt. En utmärkt arena för stora artister och en stor publik. Mat- och musiktält runt arenan för de som väljer bort själva konserten, men ändå vill vara ute och festa.

Vad tycker du själv?

Hur skulle en eventuellt ny Gatufest se ut?

Skriv ditt förslag på Tyckt Till på SN24.se!

 

Köp upp konkursboet Tjacka!

Den enda person som skulle kunna rädda kvar Sundsvalls Gatufest är förmodligen Anders Tjacka. Sedan han blev bortmanövrerad från Gatufesten, (bestulen på densamma säger de värsta kritikerna), har festen inte varit den samma. Han har ju med Konsertfesten i Norrporten Arena visat att han vet vad folk vill ha och kan få en verksamhet lönsam.
Köp konkursboet och starta på nytt Tjacka! Då kan Gatufesten resa sig ur askan.

När jag publicerade mitt förra blogginlägg “Sista Gatufesten?” i torsdags förra veckan hoppades jag naturligtvis att rubriken inte skulle infrias. Visst det fanns mycket som talade för att det var katastrofalt dåligt i år, men nog trodde jag ändå att man skulle ha kraft att försöka fortsätta. Det visade sig att så inte var fallet.

Kommentarerna ramlar in på lokaltidningarnas webbplatser, och där är det många som är minst sagt irriterade över Anna Frisks uttalade att “Sundsvallsborna har valt att inte ha en Gatufest”.

“Blir jävligt irriterad när de väljer att skylla på Sundsvalls befolkning. De har själva valt att frångå det koncept som gjorde Gatufesten till en lyckad tillställning, då får man också ta konsekvenserna.
Har förståelse för att man måste göra förändringar, men det går inte att både försämra (för alla, inte bara besökarna) och samtidigt höja priset och tro att besökarna glatt betalar.” skriver signaturen PJ22 på ST.nu.

Tongångarna är desamma hos Dagbladets läsare:
“Att säga “Sundsvallsborna bär själva en del av skulden” är helt fel kundsyn. Det är inte kundernas skyldighet att komma utan arrangörernas skyldighet att skapa något som kunderna vill ha. Då kommer kunderna automatiskt.” Det skriver Fredrik Hammargården.
“Biljettpriserna avgjorde” skriver krönikören Björn Brånfelt i en kommentar.

Pär Wallgren skickade en kommentar till mig via Facebook efter min förra krönika. Han tycker också att Tjacka ska ta över och återupprätta Gatufesten:
Lagom prisbild för besökaren, intressanta (aktuella) artister och storleken gör att många (som tidigare) kan resa från hela Sverige för att se festen. Motsatsen dödar festen. Det behövs en driven och hungrig person som Tjacka för att upprätta ordningen igen.”

Nu har Pär också skrivit ett längre inlägg i frågan på SN.24.se. Där skriver han bland annat: “Höjden av dumhet var när man satte en prislapp på den traditionella gratis-onsdagen. Dagen då alla kunde mötas, utflyttade sundsvallsbor som besökande släktingar och vänner, eller de som bara har råd med en bit mat och några öl.”

En hel del kommentarer har jag också fått personligen och via mejl. Om man skulle rangordna kritiken mot årets Gatufest skulle det kunna se ut så här:

  1. För höga biljettpriser!
  2. Stort misstag att ta bort gratis-onsdagen. Det förlorade både knallar, restauranger och besökare på.
  3. Placeringen av tivolit var en katastrof.
  4. Helt fel att flytta dansbanden till Navet.
  5. Artisterna inte värda det höga biljettpriset.
  6. Fel placering av knallarna.
  7. För få restaurangtält med coverband som det varit tidigare.

Här en bild från hur det kunde se ut förr. Troligen 2006.

Bra bilder från flera års Gatufester finns för övrigt på fotografen Hans Zetterbergs webb.

Sista Gatufesten?

Frågan är berättigad eftersom besöksantalet minskat konstant de senaste åren. 2011 hade Gatufesten omkring 35.500 besökare, 2012 cirka 32.500 och det skulle förvåna om det var 30.000 i år. Det är långt från Gatufestens glansdagar under ledning av Anders Tjacka. Men han har ju med sitt nya arrangemang Konsertfesten visat att han vet vad folk vill ha och att han dessutom har de rätta kontakterna för att få hit toppartisterna.

Så här lite folk har nog Ständut-Blakk aldrig haft tidigare på Gatufesten.

Det ska bli spännande att höra årets besökssiffra på Gatufesten. Men då ska man ju i ärlighetens nämn jämföra på rätt sätt. När det gäller sålda biljetter måste man ju redovisa onsdagen separat, eftersom det aldrig sålts biljetter tidigare till den dagen. För övrigt är ju biljettpriset torsdag – lördag säkert en bidragande orsak till nedgången. Den som ville lösa in sig för enbart lördag fick betala 595 kronor (!), 545 kr + serviceavgift på 50 kr.

Vi har visserligen inte fått några besökssiffror än. Kommer kanske nu i slutet av denna vecka enligt ett uttalande av Anna Frisk, Gatufestens vd. Men det finns många vittnesmål från restauranger och knallar om att det i år var ett bottenår när det gäller publikantal. Något som naturligtvis vi som var på plats också såg tydligt. Inte ens halvfullt på torget när Eva Dahlgren sjöng. Och ärligt talat, är inte det en felbokning? Hon kommer mycket bättre till sin rätt i exempelvis Tonhallen. Här var det i alla fall mer folk i restaurangtälten än framför scen och då hörde man inte mycket av helheten i en annars bra konsert.

Det var ju fullt tryck framför Teddybears som avslutade festen på lördag kväll. Men det var inte alls så packat med folk som det brukar vara på festens avslutning. Eller som exempelvis fredag kväll 2010 när the Ark stod på stora scenen.

Jag trodde verkligen på det nya formatet med ett mindre område. Men uppenbarligen har det inte fungerat. Kritik kommer bland annat från knallarna säger att de hade mycket mer folk när de var på Storgatan.
“Vi har fått slänga massor med mat, eftersom vi hade räknat på fjolårets siffror”, säger Langoskungen, Georg Hencz, till ST.

Även krögarna är besvikna, enligt en artikel i Dagbladet.

Det finns ett annat felgrepp som säkert inte påverkat besöksantalet i några stora siffror men som ändå kan vara värt att notera. Nämligen flytten av dansbanden. Från det lilla intima dansgolvet mellan träden i Esplanaden till ett stort kalt busstorg.

Enda ljusglimten i tillvaron är Scen Himlabadet där bland annat Nause och Maskinen fyllde busstorget med en ung entusiastisk publik. Men det räcker inte för att rädda Gatufesten. I en kommentar i Dagbladet säger Anna Frisk, “Det kan bli så att vi går mer mot elektroniskt”. Det blir nog i så fall sista spiken i kistan, för då tappar Gatufesten verkligen det sista av sin folklighet. För övrigt fanns ju Air Festivalen i Sundsvall ett par år, med just elektronisk musik. Att den inte återkommer i år beror säkert på att den inte lönade sig eftersom publiken inte var tillräckligt stor.

Eva Dahlgren på stora scenen lördag kväll.

 

Stort intresse kring historien om Sundsvallsbranden

  • Succé för ny stadsvandring.
  • Hur jag blev som statist i två SVT-serier.

Jag har ju arrangerat stadsvandringar “I brandens spår” tidigare genom åren och intresset har inte minskat. När jag i samband med 125 års minnet av branden upprepad detta evenemang var det med ett nytt koncept. Den här gången startade vi vandringen där branden började väst på stan, i höjd med sporthallen. Något som deltagarna tyckte var speciellt intressant. Gensvaret gör att vi säkert återkommer med fler vandringar under sommaren och hösten.

Intresset för historien om Sundvallsbranden var stort.

Första dagen tog de 30 biljetterna slut och det var fullt på vandringen. Andra dagen regnade det ordentligt så att jag istället fick hålla två föreläsningar i Stenstan Visitor Center. Den tredje och sista dagen var det mer än fullsatt, nämligen 45 personer som ville följa med på vandringen i brandens spår. Och då var det ju svårt att skicka hem några. Vi hade ju satt begränsningen till 30 personer för att det inte skulle bli för stor grupp, så att alla kan se och höra. Men stämningen och intresset var på topp, så det gick bra trots den stora gruppen.

Anledningen till att det blev överfullt var säkert en stort uppslagen artikel i Dagbladet som berättade om evenmanget. Men där hade man glömt att berätta att biljetter måste hämtas på Stenstan Visitor Center.

Kanske bidrog det också att jag blev intervjuad av Radio Västernorrland den första dagen och att även TV4 Sundsvall hade ett islag den 25 juni, på årsdagen av branden. Jodå, mina gamla kollegor på Sundsvalls Tidning uppmärksammade också vandringarna, men de följde med den sista vandringen och gjorde en liten artikel till fredagstidningen.

Men att evenemanget verkligen blev av är ju tack vare ett samarbete mellan  Sundsvalls Nyheter  och Stenstan Visitor Center.

En av attraktionerna den 25 juni var också åkturer i den gamla brandbilen, denna gång gratis för barn tillsammans med minst en förälder. Åkturer som sponsrades av Bokia Vängåvan och Lekplaneten.

När jag i mitt förra inlägg skrev om TV-serien Träpatronerna så berättade jag inte att jag faktiskt medverkade i den TV-serien. Det var under min tid på nattredaktionen på Sundsvalls Tidning. Då jobbade jag var tredje vecka som reporter, för att även få se lite dagsljus :). När det var casting anmälde jag mig och sa att jag samtidigt ville göra ett reportage för Söndagstidningen.

På det sättet hamnade jag i ett par korta sekvenser någonstans i mitten av den 12 avsnitt långa TV-serien. Jag vill minnas att jag skrev något på temat, “Fyra dagar blev fyrtio sekunder.” Jag spelade en kontrosknodd och inspelningsplatsen var det gamla brukskontoret i Galtström.

Bakom sågverksarbetaren Olsson (Sten Ljungren) skymtar kontorsbiträdet som på den tiden hade för rollen passande hår och skäggväxt.

Nu har jag inte tänkt starta någon ny karriär som skådepelare, men nyligen var jag faktiskt statist i en ny historisk SVT-serie kallad Fröken Frimans krig. Om en kvinna i Stockholm som startade en föregångare till Konsum (Kooperativa Förbundet). Här var det inte frågan om några fyra dagar, utan om en dag som blev till cirka 45 minuters inspelning. Ska bli spännande att se hur många sekunder det blir i TV när serien kommer i december. Den här gången har jag i alla fall stigit i graderna och fick spela en direktör.

Dagens Nyheter skrev om den nya SVT-serien tidigare i vår.

Tvåa från vänster, direktör Boström (nej så heter jag naturligtvis inte i tv-serien), tillsammans med tre anställda på kontoret.

Är Sundvallsbranden något att minnas?

Några av huvudrollerna i Träpatronerna hade Rune Thuresson (Disponent Enhammar), Ingrid Janbell, (Rebecka Enhammar) och Micha Gabay (David Enhammar).

Nästa vecka uppmärksammar vi 125 årsminnet av Sundsvallsbranden, med stadsvandringar, brandbilsturer med mera. Då påminns vi än en gång om vilken fantastisk stad vi har tack vare de förmögna träpatronerna, grosshandlarna och andra mer eller mindre förmögna personer som byggde den nya staden.

Då kan det vara nyttigt att också påminna sig lite om arbetarnas historia i sammanhanget. Själv har jag gjort det genom att titta igenom den gamla TV-serien Träpatronerna av Bengt Bratt, sedan ett par månader tillbaka är tillgänglig på SVT:s Öppet arkiv.

Visserligen är den ganska hårdvinklad och det är knappast någon tvekan om annat än att Bengt Bratt velat riva ner den snygga fasaden kring dåtidens höga herrar. Här finns inte många förskönande drag hos överklassen.

Men i sak så ger ändå historien honom rätt. Även om det naturligtvis fanns hyggligt folk och bonntjyvar på båda sidor.

Sågverksbolagens agenter plockade hem många skogsskiften till kraftiga underpriser, ren stöld skulle många säga. Att många arbetare levde under odrägliga förhållanden är ju inte heller någon nyhet. Och att Sundsvallsstrejken 1879 var sprungen ur kraftiga missförhållanden och en orättvis behandling av arbetarna, det är också väl känt.

Titta gärna igenom Träpatronerna och få en utmärkt illustration av vilket stort avstånd det var mellan de fattiga och de rika.

Kanske skulle vi mer och mer betona att det egentligen var arbetarna som byggde staden. De frös och svalt ofta vintertid och slet som djur året runt. Dom var underbetalda och bodde ofta mycket torftigt. Men deras arbete lade grunden till de förmögenheter som sedan byggde det nya Sundsvall.

Det är klart att branden är viktig att minnas. Det var ju ändå den som så totalt förändrade förutsättningarna för Sundsvalls framtid.

Följ gärna med mig på “En vandring i brandens spår”, arrangerat av Stenstan Visitors Center, som bjuder på Fri Entré till vandringarna. Då tar jag er med på en spännande vandring genom den mest dramatiska dagen i Sundsvalls historia.

Vandringarna går på följande datum och tid:

25/6 14:00
26/6 14:00 och 18:00
27/6 14:00

Biljetter hämtas på turistbyrån (Stenstan Visitors Center). För de som vill avslutar vi på restaurang Brandstation med “Brandmästarens buffé” för endast 125 kronor.

De första sex avsnitten av Träpatronerna gick på SVT 1984 och ytterligare sex entimmesavsnitt gick 1988.