Tommy Jansson kör ny brandbil och miniteater

Tommy Jansson, känd brandman och entreprenör i Sundsvall, har nu köpt in ytterligare en historisk gammal brandbil. Den ska kunna rulla tillsammans med, eller som ersättare av trotjänaren Aron.

Dessutom har Tommy varje onsdag en liten miniteater i Stenstan Visitor Center, under rubriken “Träffa brandmännen som försökte släcka Sundsvallsbranden”. Varje onsdag kl. 11.00 hettar det till i filmsalen i Visitor Center.

De gamla brandbilarna Aron och Ecce, den ena från 1935 och den andra från 1937. Den nya bilen som ska rulla i Föreningen Sundsvalls Brandkårs regi är inköpt från Volvomuseet i Göteborg

De gamla brandbilarna Aron och Ecce, den ena från 1935 och den andra från 1937. Den nya bilen som ska rulla i Föreningen Sundsvalls Brandkårs regi är inköpt från Volvomuseet i Göteborg.

Visitsundsvall.se

Grattis Maria!

Maria Åslin och Mats Ågebrandt, Näringslivsbolaget, håller koll på tävlingarna från Stadshusets entré.

Grattis Maria Åslin och alla entusiastiska medarbetare! SM-veckan i Sundsvall verkar ha blivit en riktig succé. Inte bara på grund av det varma vädret. Massor av timmar i TV, vad betyder inte det för Sundsvall som turiststad?

Grejen med SM-veckan är att här finns något för alla, när det gäller sport. Från mer traditionella som simning och cykling till 3-manna basket (Streetbasket 3×3) och inline-hockey. För att inte tala om rallysprint, precisionsflygning och civil flygfemkamp. Det kanske inte var knökfullt på alla tävlingar, men runt torget cirkulerade många intresserade och när det drog ihop sig till spurt eller final trängdes man mot staketen.

51 olika sporter eller grenar handlade det om, som utspelades på 19 olika arenor, varav Stora torget med citybanan var en. Kanske var det en och annan bilist som ondgjorde sig över hur svårt det var att ta sig fram i city under fredag då mycket hände just där. Men det var det värt för att fylla staden en hela vecka med massor av roliga aktiviteter, många tillresande och många TV-timmar. Dessutom var ju Hamnfesten samtidigt.

Rullskidor

Vattenpolo

Cykel förbi stadshuset på den tillfälliga Citybanan.

Stora torget

Läs mer om SM-veckan i Sundsvall här.

Välkommen Pink Lady!

Den nya restaurangen fick rätt sorts inramning i form av läckra amerikanska dollargrin.

Om man i dagsläget ska sticka ut i restaurangbranschen då ska man hitta ett koncept som avviker totalt från andra i grannskapet har. Ska man dessutom bli lyckosam gäller det inte enbart att ha bästa maten, det gäller också att satsa på en trevlig miljö.

Det är förmodligen i dessa banor Malin Överby täkt när hon skissat på projektet Pink Ladies. I lördags (10 maj 2015) var det invigningsfest och fullt med inbjudna som ville prova på den nya krogen i Myre, Njurunda. Man minglade, åt miniburgare och drack rosa drinkar och rosa milkshake.
Runt krogen fylldes större delen av parkeringen av amerikanska 50-tals bilar som passade in i designen av Pink Ladies.

Rockabillybandet Svenvinters Kapell underhöll, DJ Dick hade full fart på plattorna och redan vid inledningen av kvällen stuffades det vilt på det lilla dansgolvet.

Att krogen ligger en bra bit utanför stan är knappast något hinder för att den ska bli populär även bland kräsna stadsbor. Det här kan lätt bli ett utflyktsmål, speciellt sedan nya E4 öppnade och färden ut till Myre inte tar många minuter.

Satsningen i Myre görs naturligtvis också med tanke på att det här blir första matstället på väg in till Sundsvall när man kommer E4 söderifrån. Eller sista chansen, på bra många mil, att få sig en bit mat om man åker åt andra hållet och inte stannat till i Birsta eller Sundsvall.

DJ Dick framför den läckra väggen med en rosa … nä, Cadillac är inte …

Linda Edlund, Cecilia Enerud och Emelie Klingstedt Lauro från Visit Sundsvall och Stenstan Visitor Center var några av de många gästerna som var tidstypiskt stylade för att passa in i den nya restaurangen.

Miniburgarna gick åt som smör i solsken.

Läs även:

Malin Överby har öppnat sin tredje restaurang, Pink Ladies i Myre, Njurunda.

Pink Ladies öppnar i Myre (ST.nu) 

Pascal Åberg: Mer på gång i Myre

#SJ_AB försvann från Twitter

[Missa inte omröstningen längst ner på sidan]

SJ hukar för kritik och debatt

Sedan jag flyttade till Stockholm åker jag SJ:s snabbtåg mellan Stockholm och Sundsvall ungefär en gång per månad. När det går att få tag på billiga biljetter i 1 klass väljer jag gärna det alternativet, eftersom de skjutbara borden i 1 klass gör det lättare att jobba med min laptop. Dessutom var ju internet gratis i 1 klass.

Nu har man ändrat detta så att det är gratis i hela tåget. Det är ju toppen för alla resenärer. För mig och många andra som jobbar eller använder datorn på resan har det dock blivit en försämring. Som resenär med SJ får du nämligen en “surfpott” som räcker olika långt beroende på hur du surfar. När du använt din surfpott kan du fortsätta surfa, men till en lägre hastighet.

Så när jag i dag ville följa Skid-VM i Falu, samtidigt som jag satt och jobbade,räckte potten någon timme och sedan sjönk hastigheten och tv-bilden blev pixlig. Jag har vid några tillfällen ställt frågor till SJ om varför man på detta sätt försämrat servicen, utan att få något svar. Med lite god vilja skulle man ju kunna införa en avgift för de som vill fortsätta surfa med full hastighet, sedan den gratis surfpotten tagit slut.

Det var ett förslag jag delat med mig av. Men inget svar. När jag för ett par år sedan började arbetspendla mellan Stockholm och Sundsvall var SJ mycket aktiva på Twitter, med hashtagen #SJ_AB. Nu är det stendött. Sedan 1 januari 2015 finns 21 inlägg taggade #SJ_AB. Inget av dem kommer från SJ. Man bemödar sig inte om att svara på eller kommentera kritik på Twitter.

SJ finns fortfarande på Facebook, men där handlar det mest om att göra läsarna uppmärksamma på kampanjer av olika slag. Att föra någon offentlig debatt är man inte intresserad av längre. Nu hänvisar man istället till sin FAQ på den vanliga webbsidan.

Svagt SJ!

Men det kanske är så att kritikstormen mot SJ i olika frågor är så stark att ni inte orkar stå upp i snålblåsten?

Enligt SJ:s twitterkonto ska man vara tillgängliga 6-24 dagligen. Det var nog länge sedan ...

Enligt SJ:s twitterkonto ska man vara tillgängliga 6-24 dagligen. Det var nog länge sedan …

Jag försökte i januari göra SJ uppmärksamma på problemet. Ingen som helst respons.

Jag försökte i januari göra SJ uppmärksamma på problemet. Ingen som helst respons.

Gamla Sundsvallsbilder i restaurang Innergården 1891

Den här veckan (vecka 5, 2015) har jag i samarbete med Hans Wennberg försett restaurang Innergården 1891 i IN-gallerian, Sundsvall med historiska bilder från Sundsvall. Från och med slutet av nästa vecka går även en del av mina vykort att köpa i restaurangen, se designsundsvall.se.

Det här är tredje fastigheten där jag placerat de gamla historiska bilderna från stan. Tidigare finns en bild i Café Charm på Storgatan och i entrén till Castor fastighetsförvaltning på Trädgårdsgatan 27-29, (tidigare entrén till Sundsvalls Tidning).

Restaurang Innergården 1891 Sundsvall

Hedern fastighetsförvaltning beställde den här bilden till entrén på Trädgårdsgatan 27-29. En bild från 50-talet när det fanns en liten plaskdamm i parken Hedern. (Foto Sundsvalls Tidning.)

Bilden i original. (Foto: Sundsvalls Tidning).

Historisk cafébild i Café Charm på Storgatan.

Stämningsfull avslutning på Almamia Lilla Scenen

Det blev en musikaliska fest och stämningsfull avslutning på de två konserterna med Vocal Yamandu som satte punkt för åtta års verksamhet med Almamia Lilla Scenen. Fullsatt naturligtvis i den lilla lokalen som har plats för 47 personer, med som från början rymde hälften så många. Detta eftersom den då delade utrymme med Almamias hantverks- och presentbutik.

Nedan ett bildkollage från de två sista konserterna med Yamandu Vocal från tisdag 2 december 2014.

Läs även vad Sundsvalls Tidning skriver om den sista konserten på Almamia Lilla Scenen.

SONY DSC

Titti Pettersson serverar glögg och pepparkakor.

SONY DSC

Julian Vigil stämmer sin gitarr.

SONY DSC

Pablo Perez och Julian Vigil.

SONY DSC

Fullsatt i Almamia.SONY DSC

SONY DSC

Yamandu tackade styrelsen för musikföreningen Almamia.

SONY DSC

Thomas Brännström och Titti Pettersson.

SONY DSC

Vocal Yamandu framförde latinska folk- och julsånger. Från vänster Rickard Collin -Bas, Yamandu Pontvik – Baryton, Julian Vigil – andra tenor, Pablo Perez – Förste tenor.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Yamandu Pontvik, Julian Vigil och Pablo Perez.

Har du ätit surströmming på Stora torget?

Surströmmingskulturen sprider sig – och doften!

Jag kom från tunnelbanan vid Odenplan och redan när jag passerade Gustav Vasa kyrka kände jag den omisskännliga doften av suringarna. Utanför restaurang Tennstopet ringlade kön lång av förväntansfulla premiärgäster.

Självklart beror det på en mängd norrlänningar i förskingringen, att Surströmmingskulturen spridit sig så väl till kungliga huvudstaden. Men av diverse söder ifrån kommande dialekter att döma så är det även folk från den södra landsändan som fått upp ögonen, eller ska vi säga gommen, för dessa delikatesser.

Anrika Tennstopet hade denna premiärkväll drygt 700 gäster i tre sittningar, och det enda som serverades var surströmming. Ja och öl och snaps förstås.

Jag hade fått tipset att Tennstopet serverade suringarna av f d ST-kollegan Barbro Sjöholm, som också bor i närheten. Hon blev också mitt sällskap när vi lyckades få plats i den inre salongen, tack vare ett återbud.

Annars gäller det att vara ute i god tid om man tänker sig att äta surströmming på restaurang i Stockholm. Många bokar redan ett år innan. Det gäller till exempel Sturehof som har en lång skara stamgäster som återkommer år efter år.

Inre salongen i Tennstopet var nyrenoverad och på morgonen när personalen kom var restaurangen fylld av doften av nylackerad inredning. Den naturliga frågan blev då hur man skulle få bort surströmmingsdoften till de “vanliga” gästerna dagen därpå?

“Vi tar hit en saneringsfirma” blev svaret.

Såg att Torget Brasserie & Charkuterie också inbjöd till surströmmingspremiär den 21 augusti. Jag hittade inget på deras hemsida om surströmmingspremiären, enbart en liten affisch och kort text på Facebooksidan.

Någon som var där och premiäråt? Det måste väl ha varit första surströmmingsfesten på Stora torget i Sundsvall, eller är det någon som ätit suringar på torget förr?

Lockande konst på kasinot

Innan brobygget sänkte E4 genom Skönsberg så syntes den tydligt. Fasadmålningen på fastigheten i Skönsberg som ligger närmast E4,  gjord av Erik “Dirty Elmo” Lindström. Men när bron är klar och trafiken lyft en nivå så blir den kanske synlig igen. Om inte annat så från Trafikgatan.
Nu behöver du inte vänta så länge för att se Erik Lindströms konst. Fram till den 17 augusti finns den att beskåda på kasinot i Sundsvall. Men den här konsten är mycket speciell, även om den präglas av “Dirty Elmos” omisskännliga stil. Casino Cosmopol bjuder här på ett konstsamarbete mellan Lindström och Sundsvallsfotografen Olle Melkerhed.

Erik Lindström och Olle Melkerhed på Casino Cosmopol, Sundsvall

Erik Lindström har kroppsmålat och dekorerat människor ute i naturen och Olle Melkerhed har fotograferat. Resultatet är läckra och mycket suggestiva bilder. Missa inte denna konstutställning kallad Human Nature.
Även om du inte satt din fot på kasinot tidigare så är det värt de 30 kronorna i entréavgift.

Under min tid som ordförande i Sundsvalls konstförening fick jag ofta höra uppgiva suckar om att konstintresset i stan är dött, eller i alla fall på väg att dö ut. Inget kan vara mer fel. Det handlar bara om vad som erbjuds.

När Erik Lindström för snart två år sedan hade en utställning i f d Galleri Versalen var det knökfullt med folk. Särskilt när han till musik gjorde sin livemålning, se artikel här.

Live-målningen blir det även under sista dagen på kasinots utställning, nämligen den 17 augusti. Erik Lindström och hans DJ finns på plats, likaså Olle Melkerhed, från klockan 18.00.

Ett av konstverken på kasinots utställning. Läs om utställningen här.

Om man går ut på terassen till utställningslokalen (Casiopeja) så finns även där Lindströms och Melkerheds verk.

Läs om tillkomsten av Sundsvalls första fasadmålning här.

Orangeriet eller Gambrinus?

[Uppdaterad angående Orangeriet]

Sommartid blir det ju en hel del äta ute, särskilt när det finns uteserveringar. I dag (29/5 -14) kom värmen och solen tillbaka. Men det har ju varit lite kyligt några dagar så då fick man krypa in i värmen.

Först testade jag återöppnade Orangeriet i Stadshuset och tog ett saftigt höghus till hamburgare. Det är ju en mysig miljö där, även om de nya ägarna har stökat till det lite med ett ruffigt plankbord i mitten som ser lite malplacerat ut.

En annan sak som varit bra med Orangeriet har varit den lugna miljön. Där kunde man slå sig ner och samtala, till och med göra en intervju. Det enda som hördes var svagt fågelkvitter och ibland lite svag musik.

Tyvärr har fåglarna bytts ut mot två strategiskt placerade höga högtalare med restaurangmusik. Visserligen inte så hög volym som i många andra restauranger, men tillräckligt för att det ska vara störande. Jag tror att det kan vara en av anledningarna till att Sundsvallsborna inte hittat tillbaka hit i så stor utsträckning. Tidigare träffade man nästan alltid någon man kände, med en kopp kaffe eller ett glas vin.

En annan anledning kan vara att man nu inte har den förnämliga lunchbuffén och de goda galetterna. Men hamburgaren var god.
[Häromdagen var jag in i Orangeriet igen och då hade den störande musiken tystnat. Någon kanske har läst den här bloggen, eller så är det fler som har klagat].

Orangeriets burgare

För första gången tog jag mig också ner till Strandgatan och nyöppnade Gambrinushallen. Att den kunnat öppna med en inredning som stämmer med originalet och med originalmålningarna på väggarna, det är en kulturgärning.

På tallriksunderlägget får man sig dessutom till livs Gambrinushallens historia, välskrivet som vanligt, av vännen Nils Johan Tjärnlund.

Bra mat till bra priser och några gamla klassiker från Gambrinustiden, och så naturligtvis det tjeckiska öl som gett stället dess namn.

Här är miljön typisk öl-hall, och ganska högljud när det är mycket folk och det är det ofta. Så hit går jag knappast för att spela in någon intervju, men väl för att ta en Gambrinus.

Till Orangeriet återkommer jag säkert också, om man drar ner på volymen på musiken. Det är så skönt att ha ett ställe som inte är Tinnitus-framkallande.

Gambrinushallen

En Gambrinus

Nytvättade drakar

I väntan på utplacering på rätt plats och på att sundsvallsborna ska rösta på snyggaste draken, så står dom nu där samlade runt fontänen i Vängåvan.

I går onsdag var det ju studentfest i stan, med mösspåtagning och ballongsläpp. Naturligtvis också med den obligatoriska skumtvätten i fontänen.

Så nu är förhoppningsvis alla studenter lika rena och fina som drakarna.

Drakparad i Vängåvan