Surströmmingskulturen sprider sig – och doften!

Jag kom från tunnelbanan vid Odenplan och redan när jag passerade Gustav Vasa kyrka kände jag den omisskännliga doften av suringarna. Utanför restaurang Tennstopet ringlade kön lång av förväntansfulla premiärgäster.

Självklart beror det på en mängd norrlänningar i förskingringen, att Surströmmingskulturen spridit sig så väl till kungliga huvudstaden. Men av diverse söder ifrån kommande dialekter att döma så är det även folk från den södra landsändan som fått upp ögonen, eller ska vi säga gommen, för dessa delikatesser.

Anrika Tennstopet hade denna premiärkväll drygt 700 gäster i tre sittningar, och det enda som serverades var surströmming. Ja och öl och snaps förstås.

Jag hade fått tipset att Tennstopet serverade suringarna av f d ST-kollegan Barbro Sjöholm, som också bor i närheten. Hon blev också mitt sällskap när vi lyckades få plats i den inre salongen, tack vare ett återbud.

Annars gäller det att vara ute i god tid om man tänker sig att äta surströmming på restaurang i Stockholm. Många bokar redan ett år innan. Det gäller till exempel Sturehof som har en lång skara stamgäster som återkommer år efter år.

Inre salongen i Tennstopet var nyrenoverad och på morgonen när personalen kom var restaurangen fylld av doften av nylackerad inredning. Den naturliga frågan blev då hur man skulle få bort surströmmingsdoften till de “vanliga” gästerna dagen därpå?

“Vi tar hit en saneringsfirma” blev svaret.

Såg att Torget Brasserie & Charkuterie också inbjöd till surströmmingspremiär den 21 augusti. Jag hittade inget på deras hemsida om surströmmingspremiären, enbart en liten affisch och kort text på Facebooksidan.

Någon som var där och premiäråt? Det måste väl ha varit första surströmmingsfesten på Stora torget i Sundsvall, eller är det någon som ätit suringar på torget förr?