Orangeriet eller Gambrinus?

[Uppdaterad angående Orangeriet]

Sommartid blir det ju en hel del äta ute, särskilt när det finns uteserveringar. I dag (29/5 -14) kom värmen och solen tillbaka. Men det har ju varit lite kyligt några dagar så då fick man krypa in i värmen.

Först testade jag återöppnade Orangeriet i Stadshuset och tog ett saftigt höghus till hamburgare. Det är ju en mysig miljö där, även om de nya ägarna har stökat till det lite med ett ruffigt plankbord i mitten som ser lite malplacerat ut.

En annan sak som varit bra med Orangeriet har varit den lugna miljön. Där kunde man slå sig ner och samtala, till och med göra en intervju. Det enda som hördes var svagt fågelkvitter och ibland lite svag musik.

Tyvärr har fåglarna bytts ut mot två strategiskt placerade höga högtalare med restaurangmusik. Visserligen inte så hög volym som i många andra restauranger, men tillräckligt för att det ska vara störande. Jag tror att det kan vara en av anledningarna till att Sundsvallsborna inte hittat tillbaka hit i så stor utsträckning. Tidigare träffade man nästan alltid någon man kände, med en kopp kaffe eller ett glas vin.

En annan anledning kan vara att man nu inte har den förnämliga lunchbuffén och de goda galetterna. Men hamburgaren var god.
[Häromdagen var jag in i Orangeriet igen och då hade den störande musiken tystnat. Någon kanske har läst den här bloggen, eller så är det fler som har klagat].

Orangeriets burgare

För första gången tog jag mig också ner till Strandgatan och nyöppnade Gambrinushallen. Att den kunnat öppna med en inredning som stämmer med originalet och med originalmålningarna på väggarna, det är en kulturgärning.

På tallriksunderlägget får man sig dessutom till livs Gambrinushallens historia, välskrivet som vanligt, av vännen Nils Johan Tjärnlund.

Bra mat till bra priser och några gamla klassiker från Gambrinustiden, och så naturligtvis det tjeckiska öl som gett stället dess namn.

Här är miljön typisk öl-hall, och ganska högljud när det är mycket folk och det är det ofta. Så hit går jag knappast för att spela in någon intervju, men väl för att ta en Gambrinus.

Till Orangeriet återkommer jag säkert också, om man drar ner på volymen på musiken. Det är så skönt att ha ett ställe som inte är Tinnitus-framkallande.

Gambrinushallen

En Gambrinus

Nytvättade drakar

I väntan på utplacering på rätt plats och på att sundsvallsborna ska rösta på snyggaste draken, så står dom nu där samlade runt fontänen i Vängåvan.

I går onsdag var det ju studentfest i stan, med mösspåtagning och ballongsläpp. Naturligtvis också med den obligatoriska skumtvätten i fontänen.

Så nu är förhoppningsvis alla studenter lika rena och fina som drakarna.

Drakparad i Vängåvan

Den tändande gnistan – ny upplaga i höst

Det här är berättelsen om den största brandkatastrofen i Sveriges historia. En bok som utkom första gången 1988, alltså till 100-årsminnet av Sundsvallsbranden. Då utgiven av Sundsvalls Tidning. Det är många år sedan den boken fanns i handeln, men nu jobbar jag med en ny upplaga av denna rikt illustrerade reportagebok.

Den nya boken är delvis omarbetad och har bland annat ett utökat avsnitt kring de övriga bränderna i landet samma dag. Framför allt då Umeå. Även där lades hela centrum i aska.

Boken utkommer i samband med Stenstansdagarna 5-6 september.