• Succé för ny stadsvandring.
• Hur jag blev som statist i två SVT-serier.

Jag har ju arrangerat stadsvandringar “I brandens spår” tidigare genom åren och intresset har inte minskat. När jag i samband med 125 års minnet av branden upprepad detta evenemang var det med ett nytt koncept. Den här gången startade vi vandringen där branden började väst på stan, i höjd med sporthallen. Något som deltagarna tyckte var speciellt intressant. Gensvaret gör att vi säkert återkommer med fler vandringar under sommaren och hösten.

Intresset för historien om Sundvallsbranden var stort.

Första dagen tog de 30 biljetterna slut och det var fullt på vandringen. Andra dagen regnade det ordentligt så att jag istället fick hålla två föreläsningar i Stenstan Visitor Center. Den tredje och sista dagen var det mer än fullsatt, nämligen 45 personer som ville följa med på vandringen i brandens spår. Och då var det ju svårt att skicka hem några. Vi hade ju satt begränsningen till 30 personer för att det inte skulle bli för stor grupp, så att alla kan se och höra. Men stämningen och intresset var på topp, så det gick bra trots den stora gruppen.

Anledningen till att det blev överfullt var säkert en stort uppslagen artikel i Dagbladet som berättade om evenmanget. Men där hade man glömt att berätta att biljetter måste hämtas på Stenstan Visitor Center.

Kanske bidrog det också att jag blev intervjuad av Radio Västernorrland den första dagen och att även TV4 Sundsvall hade ett islag den 25 juni, på årsdagen av branden. Jodå, mina gamla kollegor på Sundsvalls Tidning uppmärksammade också vandringarna, men de följde med den sista vandringen och gjorde en liten artikel till fredagstidningen.

Men att evenemanget verkligen blev av är ju tack vare ett samarbete mellan  Sundsvalls Nyheter  och Stenstan Visitor Center.

En av attraktionerna den 25 juni var också åkturer i den gamla brandbilen, denna gång gratis för barn tillsammans med minst en förälder. Åkturer som sponsrades av Bokia Vängåvan och Lekplaneten.

När jag i mitt förra inlägg skrev om TV-serien Träpatronerna så berättade jag inte att jag faktiskt medverkade i den TV-serien. Det var under min tid på nattredaktionen på Sundsvalls Tidning. Då jobbade jag var tredje vecka som reporter, för att även få se lite dagsljus :). När det var casting anmälde jag mig och sa att jag samtidigt ville göra ett reportage för Söndagstidningen.

På det sättet hamnade jag i ett par korta sekvenser någonstans i mitten av den 12 avsnitt långa TV-serien. Jag vill minnas att jag skrev något på temat, “Fyra dagar blev fyrtio sekunder.” Jag spelade en kontrosknodd och inspelningsplatsen var det gamla brukskontoret i Galtström.

Bakom sågverksarbetaren Olsson (Sten Ljungren) skymtar kontorsbiträdet som på den tiden hade för rollen passande hår och skäggväxt.

Nu har jag inte tänkt starta någon ny karriär som skådepelare, men nyligen var jag faktiskt statist i en ny historisk SVT-serie kallad Fröken Frimans krig. Om en kvinna i Stockholm som startade en föregångare till Konsum (Kooperativa Förbundet). Här var det inte frågan om några fyra dagar, utan om en dag som blev till cirka 45 minuters inspelning. Ska bli spännande att se hur många sekunder det blir i TV när serien kommer i december. Den här gången har jag i alla fall stigit i graderna och fick spela en direktör.

Dagens Nyheter skrev om den nya SVT-serien tidigare i vår.

Tvåa från vänster, direktör Boström (nej så heter jag naturligtvis inte i tv-serien), tillsammans med tre anställda på kontoret.